velsi

snart kommer en kompis hit.
hon vet vad som har hänt och det känns jobbigt att berätta allt
eftersom att jag har berättat för hennes pojkvän, dvs min bästa grabbkompis.
att få dra upp allt som jag verkligen försöker lämna bakom mig känns,
eller försöker att inte tänka på,
det känns jobbigt


hatar blickarna man får av folk som vet vad som har hänt.
det är sympatiblickar, jag vet.
ser på alla om dom vet det eller inte.
det är sånt man bara ser liksom.
man ser att dom tittar på en och tänker

"det är hon som hade svinet till pojkvän"