velsi

när min älskade skulle åka skrev jag ett brev till honom.
(förlåt för att allt handlar om honom)
tänkte att ni ska få läsa, och förstå hur jag känner för honom. 

älskling. först vill jag säga förlåt för att jag inte är så jävla duktig på att skriva och formulera mig.
jag vet inte varför men det var när du sa "nästa onsdag åker jag" som det slog mig på riktigt.
och det var då jag började hoppas på att du skulle stanna i sverige.
även om jag  vet att det inte blir så, jag vet att du kommer att vara borta länge.
jag hoppas också att de här två månaderna kommer gå fort. även fast jag vet att det kommer kännas som en evighet.
jag funderar på hur jag ska kunna vara utan dig så länge. två månader och två veckor är ungefär 74 dagar. minst 74 dagar ska vi vara ifrån varandra.
känns väldigt konstigt för mig, att vara utan dig så länge.

för mig är du både min älskling och bästa vän i ett! det blir inte bättre.
du är den som jag kan prata med om allt och den som uppskattar mig mer än någon annan,
den som ställer upp för mig och torkar mina tårar bäst.
jag vet att du inte dömer mig, att du inte går bakom min rygg och att du alltid är min bästa vän.
ibland kanske det inte verkar som att jag uppskattar dig, men det gör jag. jag trodde verkligen aldrig att någon skulle springa in i mitt liv och förändra allt som du har gjort.
det har gått sjukt fort sen vi träffades.
jag är så otroligt lycklig för att det blev du och jag, och för att du fortfarande står trofast vid min sida.
tack för att du får stå ut med mina extremt tjejiga utbrott, att jag ibland förvandlas till den drygaste tjejen som finns i hela världen
och att jag ibland tar dig för givet. jag hatar när vi bråkar och jag kommer på i efterhand att allt var mitt fel. och jag inte säger förlåt.
jag säger som daniel adams ray: förlåt för att jag aldrig sagt förlåt

allt det här kommer jag att sakna;
jag kommer framförallt sakna dig.
jag kommer att sakna att sova med dig. som när jag drömmer mardrömmar och vaknar brevid dig och känner mig så trygg.
kanske "råkar" väcka dig så du får hålla om mig.
jag kommer att sakna att vakna med dig. när du vänder dig om på morgon och håller om mig.
jag kommer att sakna att vara med dig. bara att kolla på vänner innan vi somnar, kolla på simpsons mot min vilja, du med ditt jävla simpsons.
just nu känns det som att jag skulle kunna kolla på alla simpsons-avsnitt bara för att få vara med dig.
jag kommer att sakna din värme. du är alltid varm. förstår inte hur du lyckas. men det är så otroligt skönt när man själv fryser. eller när man ska somna.
jag kommer att sakna din tröst. det finns ingen som kan trösta mig som du gör. det gör dig exra bra.
jag kommer att sakna din famn. det har framgått i flera punkter, men jag känner mig så trygg i din famn.
det känns som att jag skulle kunna sitta här hur länge som helst och bara skriva allt om hur underbar du är, varför jag kommer att sakna dig och
komma på miljontals anledningar för dig att stanna.

förlåt för att jag bara bröt ihop igår. jag har verkligen försökt att inte visa att det är jobbigt,
för du förtjänar verkligen inte att ha dåligt samvete på något sätt för att du åker.
du förtjänar att åka iväg och ta det lugnt, inte känna någon stress eller krav från något håll.

jag hoppas att ni får det jättebra där borta. som tur är så är du i trygga händer iaf.
glöm inte mig bland vimlet av alla brasilianska frestelser!

och glöm inte att jag älskar dig,
att jag älskar dig mer än någon annan
din -----