velsi

det är så konstigt när han inte är här.
jag känner mig inte singel, men det känns samtidigt inte som att jag har pojkvän.
vi har nu inte pratat sen i torsdags. eller är det onsdags? ja, hur som helst så är det längesen.
och det är så konstigt att han är borta, har varit borta i snart två veckor och jag står här,
med mitt gamla liv.
det jag hade innan, fast som samtidigt är helt nytt;
jag har inte samma kompisar,
jag har inte samma sätt att se på saker, och människor. och min personlighet är förändrad på många sätt.
och det är han som har gjort mig till den personen jag är nu.
det är han som får mig att förstå,
att man inte kan stå ut med kompisar som bara sårar en, och som aldrig är lojala.
han har fått mig att se saker från andra perspektiv och se saker från den ljusa sidan.
han har gjort mig till en bättre person, och jag tycker att det är så synd att jag inte träffat honom tidigare.
då hade jag inte gjort saker som jag har gjort.
som gör att jag skäms och som gör att jag vill gå under jorden ibland.

jag har så mycket att tacka honom för.
jag älskar honom, det gör jag.
så jävla mycket.