velsi

Det känns nästan som att tiden står stilla, samtidigt som det händer saker hela tiden.

Det känns som att jag inte känner en enda människa här längre. Alla förändras, och glider ifrån mig.

Alla förändras, och jag vill nog inte ens ha något med de människorna att göra. Det är konstigt, när det är dom människorna som jag egentligen har alla mina bästa minnen tillsammans med.

De människorna som jag vill ha här, åker härifrån på egna äventyr. Missförstå mig rätt, jag är så otroligt glad för deras skull, att de förverkligar deras drömmar. Men jag är inte mer än människa, och jag är självisk. Jag vill ha dom här, där jag har dom tillgängliga hela tiden. Jag vill kunna ringa dom mitt i natten, träffa dom varje dag.